SLF:s nya ordförande inledde sitt arbete 27.4.2026. Laakkonen, som kommer från Helsingfors, har en lång facklig karriär: hon har arbetat som vice huvudfackombud vid Helsingfors stad och de senaste åtta åren som ordförande för Helsingin varhaiskasvatuksen opettajat ry. I SLF:s styrelse sitter hon för sjunde året.
– Mitt nya uppdrag är mycket intressant och det känns som en naturlig fortsättning på ordförandeskapet för SLF:s största förening. Småbarnspedagogiken står mig nära hjärtat och jag är ivrig att komma i gång och påverka på en nationell nivå.
Anna Laakkonen svor innan hon började studera att hon inte skulle bli aktiv i studielivet. Ämnesföreningen Ebe rf drog henne dock med sig. Fort blev hon också ombedd att ta plats i Ebes styrelse och rentav bli dess ordförande.
– Jag satt också som studerandeledamot i Helsingin varhaiskasvatuksen opettajats styrelse och som ordinarie ledamot då jag blev färdig. Småningom fick jag förtroendeposter som fackombud och fullmäktigeledamot för OAJ och SLF, säger hon.
Arbete på fritiden
Trots att Finland har ett fint system för småbarnspedagogiken, med alla sina dokument, verkställs inte till alla delar lagen om småbarnspedagogik och planen för småbarnspedagogik som den förpliktigar till.
–Lärarnas etiska belastning ökar då vi vet vad vi kunde göra för barnen men på grund av olika omständigheter inte kan ge dem det. Jag har i mitt arbete sett bristfällig arbetshälsa och orättvis resursfördelning.
Enligt Laakkonen finns de största problemen just nu inom arbetsförhållandena för lärare och speciallärare inom småbarnspedagogiken samt för daghemsföreståndarna. Det är som ett eftersatt reparationsbehov som blivit större och större under flera decennier.
– Arbetet har blivit för strikt hållet. Nya förpliktelser och ansvarsområden har tillkommit, men ingen har granskat hur systemet fungerar med alla reformer. Lärarna behöver PUU-arbetstid för att planera och utveckla en kvalitativ småbarnspedagogik. Detta får man fortfarande kämpa för på vissa håll. En del lärare får lov att jobba också på sin fritid, vilket är fel, menar hon.
Brist på uppskattning är också det faktum att en arbetstagare i Helsingfors kan sändas på ett vikariat till en främmande arbetsplats.
–Det ska inte bara handla om att räkna personalstyrkan. Vi vill att lärarna också skall ges möjligheten att fokusera på sitt kärnarbete.
Daghemsföreståndarnas arbetsfält är enligt ordföranden för brett. Till deras arbetsuppgifter hör numera allt möjligt och de kämpar med att få arbetstiden att räcka till.
–Arbetsmängden bör vara human. Föreståndarens välmående i arbetet smittar av sig på lärarnas välmående.
En bekant vikarie är betydelsefull för ett barn, men också för arbetstagarna. Ett fungerande vikariesystem möjliggör för sin del att också uppgifter utanför gruppen genomförs.
Var stolt över ditt arbete
Kommunerna är i nyckelposition: hur mycket resurser de får och om de fattar beslut att satsa på småbarnspedagogiken.
–Vi står inte inför lätta år ekonomiskt sett. Vårt förbund bör mera än tidigare uttrycka varför vi behöver mer pengar och resurser.
Branschens största problem är att småbarnspedagogikens betydelse fortfarande inte är känd.
–Småbarnspedagogiken ses som något som möjliggör att föräldrarna arbetar och som erbjuder barnen en trygg plats på dagen. Men man begriper inte vilken betydelse en högklassig småbarnspedagogik har för barnets tillväxt, utveckling och lärande.
Småbarnspedagogiken har ett värde i sig som en del av en god barndom och den skapar en grund för allt lärande senarer i livet.
– Alla fortsatta skolstadier och stödfunktioner för barnen vinner på att vi investerar i småbarnspedagogiken, som är av stor betydelse för samhällets framtid.
Enligt Laakkonen behövs alla medlemmar för att höja uppskattningen. Lärarna bör modigt berätta för vårdnadshavarna om vilka uppgifter och vilken betydelse läraren inom småbarnspedagogik har samt öppna upp innehållet i planen för småbarnspedagogik.
Det att man synliggör sitt arbete och är stolt över det betyder inte att man förringar andra yrkesgrupper. Alla har rätt att vara stolt över sin expertis, sin yrkesskicklighet och sina uppgifter.
–Det pratas mycket om att ett barn behöver en famn och värme som en barnskötare erbjuder. Också läraren erbjuder omsorg och förstår vilken betydelse den har för barnets tillväxt och utveckling. I lärarens arbete lindar omsorgen in sig i pedagogik.
Medlemsrekryteringen bör nå de unga
SLF är ett förbund med långa anor och en central specialistorganisation som gärna hörs i frågor som gäller branschen. Förbundets synlighet bör dock öka.
–Vi måste höras mer än tidigare i den samhälleliga debatten. Det vore också bra att hitta nya samarbetspartner bland andra organisationer för att få mera kraft i vårt budskap, säger Laakkonen.
Kommunikationen bör utvecklas för att alla medlemmar skall nås och uppleva förbundet som sitt.
–Det räcker inte med att vi gör ett gott arbete utan vi måste informera medlemmarna effektivt om vad vi gör.
Medlemsrekryteringen är idag allt viktigare eftersom anslutningsgraden har sjunkit nästan inom alla fackorganisationer. Laakkonen påminner om att det bara är OAJ – där SLF är ett medlemsförbund -som förhandlar för lärarnas del. Därför är det viktigt att informera om förbundets betydelse, speciellt för flerformsstuderande.
–Det finns en potential att utöka vårt medlemsantal eftersom antalet nya studieplatser inom utbildningen har stigit på grund av lärarbristen. Vi samarbetar med universiteten och studerandeföreningarna för att nå lärarna som utexamineras. De ungas inställning till att ansluta sig till facket är annorlunda än äldre generationers. Dem borde vi få kopplade till fackorganisationen.
Det är också viktigt att ledare tillhör facket. Den daghemsföreståndare som hör till facket förstår sig sannolikt bättre på kollektivavtal och får stöd från förbundet också i sitt eget arbete.
Lönesättningen bör utvecklas
Det utbildningspolitiska finns förstås på Laakkonens agenda. Vi bör hålla fast vid daghemsföreståndarnas behörighet samt vid andan i lagen som träder i kraft 2030.
–I regeringsprogrammet ingår en skrivning om att undersöka möjligheten att en socionom som avlagt högre yrkeshögskoleexamen för behörighet för jobbet som daghemsföreståndare. Men daghemsföreståndaren ansvarar för hela daghemmets pedagogiska arbete vilket kräver en magisterexamen från universitet. Bara ledarskapsutbildning räcker inte.
Småbarnspedagogiken är också en del av utbildningssystemet. Om ledarbehörighet kan fås med en högskolexamen inom det sociala området är det som en återgång till socialservice.
–En lärare med socionombakgrund har möjlighet att vid universitetet få behörighet som daghemsföreståndare så den karriären är inte förhindrad, säger Laakkonen.
Lärarnas lönesättning har släpat efter, men under de senaste åren har läget blivit litet bättre. Det nya lönesystemet som trädde i kraft för ett drygt år sedan behöver utvecklas.
–Målet är att skillnaden mellan behörig och obehörig skulle synas redan i grundlönen. Såtillvida skulle lönesystemet följa UKTA såsom för övriga lärare. Det behörighetstillägg som VAS-lönen medfört svarar inte ensamt mot denna målsättning.
Laakkonen upplever det som problematiskt att arbetserfarenhetstillägg endast utdelas efter 5 och 10 år. Det betyder att många lärare är på toppen av sin karriär som 30-åringar.
Det borde utdelas också ett arbetserfarenhetstillägg efter 15 år. Det är ju inte jag som förhandlar om de här sakerna, men jag för en dialog med OAJ i min egenskap av ordförande.
–Vi har en stor kompetens och ett brett kunnande som vi kunde använda till förmån för våra medlemmar i allt större utsträckning.
Hon är glad över att kunna använda sina styrkor till förmån för medlemskåren.
–Jag har många tankar om hur vårt förbund kunde utvecklas och jag vill tillsammans med andra aktörer föra vårt förbund mot ett nytt decennium.
Text Päivi Tolonen Bild Nina Kaverinen
