Är gräset grönare hos grannen?

SLF:s styrelsemedlemmar hade äran att bli inbjudna till Sveriges Lärare (7–8.6) på studiebesök som första utländska lärarförening/organisation. Målet för resan var att utbyta erfarenheter, jämföra och diskutera utbildningspolitiska frågor, lärarutbildningen, förskoleverksamheten samt att få en inblick i hur deras förbund, föreningar och förtroendevalda arbetar.

Likheter och olikheter

 Jag åkte i väg med tanken om att allt är mycket bättre i Sverige – strukturer, ramar, innehåll och personalläget. Visst hade jag hört att det är personalbrist även i Sverige men jag blev förvånad över att lärar- och personalbristen i Sverige är så gott som lika svår som den är hos oss. Ca 40% av personalen på förskolorna saknar relevant utbildning och andelen med förskollärarexamen skiljer sig markant bland Sveriges kommuner, variationen är mellan 22–75% av behöriga lärare i kommunerna runt om i landet. Bristen av lärare påverkar uppdraget negativt – det är svårt att följa läroplanen när behöriga lärare saknas.

I Sverige har kommunerna självbestämmande rätt gällande lönerna och lärarnas planeringstid. Det att kommunerna kan avtala lokalt om lärarlönerna gör att variationerna på lönerna är stora. Enbart inom Stockholms stad märkte vi att de kunde variera med flera tusen svenska kronor, beroende på var du arbetade och hurdan arbetserfarenhet du har. Dessutom fick vi höra att under hälften av kommunerna i Sverige har avtalat om lärarnas planeringstid och att 7 av 10 lärare har färre än tre timmar planeringstid i veckan.

Ett annat problem är stora barngrupper och låg personaltäthet. För tillfället finns det endast riktmärken gällande storleken på barngrupperna, lärartätheten samt personalsammansättningen och det leder till variationer mellan förskolorna och att barngrupperna i vissa fall kan bli ohanterligt stora. Sveriges Lärare arbetar för att genom lagstiftning få bestämmelser för antalet lärare i barngruppen och maxstorleken på barngruppen.

Barn som är i behov av stöd får sällan det stöd de är i behov av eller har rätt till, därför måste specialpedagogikens roll stärkas. I Sverige har de specialpedagoger som arbetar i en konsulterande roll och det behöver utbildas fler av dem samtidigt som förskollärares professionella bedömningar av vad som behövs för barns undervisning ges avgörande betydelse för hur stödarbetet sker i förskolan.

Det jag insåg under vårt besök hos Sveriges Lärare är att vi i Finland tagit fast och gått förbi Sverige i vissa saker. Det var nyttigt och viktigt att inse att vi har många saker gällande ramarna för småbarnspedagogiken på en bättre nivå än vad de har i Sverige. I lagen om småbarnspedagogik finns behörighetskrav för personalen och lärartätheten inom småbarnspedagogiken fastställd, liksom dimensioneringen av personalen, personalens sammansättning och anordnarens ansvar om att personalen ska fortbildas i att upprätthålla sin yrkesskicklighet. Dessutom har vi i kollektivavtalet avtalat om planerings-, utvärderings- och utvecklingstiden. Det här är frågor som Sveriges Lärare fortfarande arbetar för.

Lagen och läroplanen

I Sverige har förskolan (0–5 åringar) hört under undervisningsdepartementet och Skolverket sedan 1996 och förskolan har haft en egen läroplan sedan 1998. 2011 blev förskolan en egen skolform som där förskollärarna ska vara legitimerade och ansvara för undervisningen. Förskolan lyder under skollagen.

Det att förskolan hört under undervisningsdepartementet och haft en egen läroplan i över 25 års tid märks bland annat i att det finns mycket svensk forskning om barn under skolåldern och när du läser svensk facklitteratur eller artiklar om förskolan hänvisar de alltid till läroplanen. Jag tycker att man i Sverige är bättre på att tala om pedagogik, utbildning och undervisning av småbarn samt att hänvisa till läroplanen både i tal och skrift i arbetet såväl inom arbetslaget som till vårdnadshavarna.

Vad säger lagen?

I 2 § står att Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Vad säger läroplanen?

I utbildningen ingår undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen.

Undervisningen i förskolan ska ske under ledning av förskollärare och syfta till barns utveckling och lärande genom i hämtande och utvecklande av kunskaper och värden. Förskollärare ska leda de målstyrda processerna och ansvara för undervisningen. Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Förskollärare har därmed ett särskilt ansvar i utbildningen som arbetslaget genomför gemensamt. Planeringen utgår från målen i läroplanen och från det kunnande och de erfarenheter som barnen tidigare har tillägnat sig.

Under våra diskussioner med representanter från Sveriges Lärare och förskollärarna vi träffade kunde vi konstatera att vi har liknande utmaningar och känslor av lyckanden och meningsfullhet i arbete. Att vi alla jobbar för samma mål – att göra arbetet attraktivt och lockande. Vi vet att lära småbarn är världens viktigaste och mest meningsfulla arbete och att barnen är vår motivation, spegel och glädje. För att stärka yrkets dragningskraft behöver vi ytterligare arbeta för att lönerna motsvarar arbetets krav och förbättra lärarnas arbetsförhållanden. Dessutom behöver vi få i gång positivare samhällsdebatter och öka allmänhetens kunskap om varför småbarnspedagogik är en viktig del av barnets livslånga lärstig och varför det är viktigt att det är behöriga lärare som har hand om den målmedvetna pedagogiska verksamheten på våra daghem och förskolor.

Johanna Karlsson

SLF:s styrelsemedlem, lärare inom småbarnspedagogik, PeM

Helsingfors