Kvalitetshöjningar i småbarnspedagogiken - förorsakar det brist på lärare inom småbarnspedagogik i Svenskfinland?

Bristen på lärare inom småbarnspedagogik i Svenskfinland är inget nytt fenomen, utan har funnits ett bra tag. Lärarna som utbildas blir rekryterade men de räcker ändå inte till. Vi utbildar för få, eller vilken är egentligen frågan? I den nya lagen om småbarnspedagogik förstärks vikten av att ha formellt behörig personal, något som är oerhört viktigt för att kunna genomföra en förstärkning på de yngsta barnens lärande och utveckling i Finland.

Tillsammans med grunderna för plan för småbarnspedagogik är dessa två element mycket viktiga i den stora kvalitetsförstärkning som genomförs inom fältet. Internationellt är det en tydlig trend, där fler och fler länder gör just detta – satsar på småbarnspedagogiken, eller som det kallas internationellt early childhood education and care. Vill Finland ha ett ännu starkare utbildningssystem är småbarnspedagogiken är en del, så är det detta samhällsaktörer måste sträva efter att på alla sätt få fler behöriga lärare inom småbarnspedagogik. Den här målsättningen innebär också att det ska finnas minst en lärare i småbarnspedagogik per barngrupp. Det är ett ambitiöst mål, men viktigt om samhället menar allvar med att stärka barnens plats i samhället och med att ge barnen en god start på sitt livslånga lärande.

Grannländerna Finland, Sverige och Norge har gjort denna typ av kvalitetsförstärkning på olika sätt och i olika tider, men tydligt är att Finland ligger sist tidsmässigt i att genomföra dessa förstärkningar. I Sverige gjordes den här typen av förstärkningar redan 1998. Det betyder inte att man lyckats på allt, men det finns en stor samhällelig vana att räkna in de yngsta barnens lärande som en del i utbildningssystemet. Där är vi inte i Finland än. Här hör jag tyvärr fortfarande utsagor av kommunala tjänstepersoner där behörigheten inte anses avgörande eller viktig för daghemmen, utan att den kan ersättas med annan erfarenhet. Det hörde jag så sent som förra veckan. Jag menar i min tur, att det inte är rätt väg att gå.

Vi behöver välutbildade lärare inom småbarnspedagogik som tar sitt ansvar både genom att ha rätt utbildning och genom god erfarenhet – inte det ena eller det andra. Inom utbildningen lär sig studerande teoretiskt viktig kunskap om barn, barndom, lärande, lek, utveckling och undervisning för mindre barn. Denna kunskap kan inte ersättas av erfarenhet eller ”fallenhet”. Det hör till ett föråldrat sätt att resonera, som också säger något om synen på verksamheten. I mina öron säger det att personer som säger sådant visar att de inte anser att verksamheten ska värderas så högt, att den inte är så viktig eftersom man inte ser behovet av välutbildad personal där.

För att personal ska stanna som lärare, lockas att bli lärare eller vilja komma tillbaka till att vara lärare behöver både studier, arbetsvillkor och arbetsmiljö vara relevant, aktuell och intressant. Här arbetar vi som universitet mycket med att hitta rätt teman och rätt kunskap som kan möta de behov som finns på fältet, för att just vara relevanta. Vi har alldeles nyligen reviderat hela vår utbildning, och nu flyttar vi ut så gott som hela utbildningen till nätet från hösten 2021. Samma höga kvalitet, men en annan form. Det är en stor förändring, men spännande och också svår. Men inte omöjlig och vi ser att den är nödvändig. Vi behöver utbilda fler, och kommer studerande inte till oss i Vasa i tillräckligt stor utsträckning behöver vi förändra oss och komma till dem.

I våras under den inledande delen av pandemin stängdes många daghem eftersom barnen uppmanades stanna hemma, och det var flera kommuner som då också valde att permittera sin daghemspersonal. Detta var upprörande att se, att inte värdera denna personalgrupp högre genom att ge dem arbetsuppgifter som kunde gynna verksamhetens utveckling, något som lätt hade kunnat göras. Det var ytterligare ett tecken på en omognad i att se daghemmens och småbarnspedagogikens betydelse i samhället. Alla vi som arbetar inom småbarnspedagogiska fältet har ett stort arbete att göra, för att visa på vikten av småbarnspedagogik för barn och familjer, och det finländska samhället i stort. Och för att göra det till en attraktiv arbetsmiljö – där du växer som människa och individ tillsammans med barn.

Mia Heikkilä

bitr professor och ämnesansvarig i småbarnspedagogik, Åbo Akademi