Konstfostran är en gåva

En del av personalen inom småbarnspedagogiken tycker att det inte går att förmedla konstfostran till barn som är under tre år, utan först då de blivit äldre. En del upplever att de inte har tillräckligt kunnande. De tycker inte att de är musikaliska eller konstnärliga.

Docenten i småbarnspedagogik Marjatta Kalliala är inte överraskad över de brister som framkommit i NCU:s utvärdering av konstfostran för barn under tre år. En livskraftig konstfostran har aldrig hunnit slå rot i småbarnsgrupperna, trots att de fick barnträdgårdslärare på 1980-talet.

När man inför 1990-talet började prata om att en styrd verksamhet begränsar och dominerar barnet började konstforstran föra en tynande tillvaro också i grupperna med äldre barn. Fram till dess var exempelvis musikfostran dagligen förekommande, men numera en försvinnande ynnest.

• Fast barnen lever sina viktigaste år, låter man inom småbarnspedagogiken bli att göra mycket man kunde göra. Till exempel musikfostran borde enligt hjärnforskningen inledas senast vid födseln och det finns inget skäl till att låta bli att göra det.

Under de senaste decennierna har man inom småbarnspedagogiken haft för stor frihet att göra eller att låta bli att göra vissa saker. Samtidigt har personalen inom småbarnspedagogiken påförts ett alltför stort ansvar. Kalliala påpekar att lagen om småbarnspedagogik och den nationella planen för småbarnspedagogik är förpliktande. De ger emellertid inte vägkost för hur konstfostran skall implementeras i småbarnsgrupper.

• Saker sker inte av sig själva utan man bör stanna upp inför det som lyfts fram i planen för småbarnspedagogik och fundera på hur den lagstadgade konstfostran i småbarnsgrupperna genomförs. Det kräver ett speciellt kunnande och förståelse.

Konstfostran är att göra

En del av personalen inom småbarnspedagogiken upplever att det finns brister i deras kunnande om konstfostran. Kalliala är både glad och ledsen över detta. Ledsen därför att utbildningen och arbetserfarenheten inte gett tillräcklig vägkost. Glad för att lärarna och barnskötarna inom småbarnspedagogiken märker att de behöver mera information och kunskap.

• Det man inte kan, skall man lära sig. Småbarnspedagogiken ger lärarna en kontinuerlig möjlighet att öva sig på nya saker.

Också fortbildning behövs. Inom småbarnspedagogiken saknas enligt Kalliala dugliga läromedel. Ett materialpaket med videosnuttar till exempel för konstfostran för småbarnsgrupper borde omedelbart och utan att spara pengar produceras för nationell spridning. Utan konkreta exempel är det ofta svårt att genomföra konstfostran för de små barnen.

Kalliala tar ett exempel från en bildkonststund för 2–3-åringar. De små får först dutta ut grön färg på en färdig schablon föreställande en gran. Då färgen torkat får varje barn några bomullsbollar att fästa vid sin gran. Kalliala följde med hur ett av barnen intresserade sig för limmet och hade velat undersöka det närmare men barnets händer styrdes mot att klämma fast bomullsbollarna på granen.

• Den stunden av bildkonst tog slut mycket fort.

Ett annat exempel kommer från Storbritannien där Kalliala flera gånger bekantat sig med småbarnspedagogik. Också i det här exemplet handlar det om att de små fått tillgång till lim. Borden har täckts med papper ut till kanterna. De små undersöker det vita limmets beskaffenhet. De fuktar sina penslar i limmet och breder med stor ingivelse ut limmet över bordet. Limmet fastnar på händerna och också på kinderna, men det gör ingenting. Då limmandet är över får barnen beundra hur små pappersbitar fastnar i papperet.

• Barnen gick in i det de gjorde med sådan hängivelse att det stod helt klart för mig hur meningsfullt de tyckte det var. Man påförde inte barnen en färdig modell av hur slutresultatet skulle se ut. Det viktigaste är inte slutresultatet, utan att man gör något.

En del av personalen tycker att tidsbristen bromsar konstfostran. Också den här förklaringen är ohållbar enligt Kalliala. Hon tar tid med sitt ur och läser upp ramsan Skatan kokar gröt. Den här leken – eller det här framförandet av ordkonst – tar 15 sekunder.

• Enligt mig går orimligt mycket tid på daghemmen till att dokumentera, rapportera och sitta på möten. Det här borde rensas bort för att få mera tid för barnen.

Utrymme för förundran

Ordet konstfostran kan låta högtidligt. Det är skäl att minnas att konsten och leken är syskon. Det spelar till exempel ingen roll var gränsen mellan dramapedagogik och lek går, utan det viktiga är att en vuxen går med i föreställningen och för leken vidare.

Fantasilekar, musik, bildkonst, ordkonst, drama och dans växer alla fram ur samma frö. Gränsen mellan konstfostran och annan verksamhet är hårfin. Till konstfostran hör både produktionen av konst och mottagandet av den.

Konstfostran är en gåva till barnet. Som exempel på detta kan vi ta en vaggsång vid dagvilan.

Enligt Kalliala bör musiken förekomma varje dag, liksom också ordkonst. Om läraren blåser liv i ett mjukisdjur blir detta ett husdjur som lever med barnen och personalen i flera dagar – en sådan lek är ju dramafostran. Barnen bör dagligen ges möjlighet till att uttrycka sig i bild. Det behövs också bordsteater och dans.

Med de små barnen lönar det sig att skapa vanor som upprepas. Morgonsamlingar och andra gemensamma stunder för gruppen är korta, så det är skäl att använda dem klokt för sång, dans, drama, ordkonst och bilduttryck.

Det handlar inte om att prestera, utan om gemensamma upplevelser och om glädje där lärandet sker vid sidan. Konstfostran genomförs både planenligt och spontant. Då barnen exempelvis fäster uppmärksamhet vid en kråka utomhus kan man tillsammans sjunga en ramsa om prästens lilla kråka.

• Det måste finnas utrymme för att förundra sig. I vattenpölarna växer träden uppochner och fåglarna flyger djupt nere, säger docenten i småbarnspedagogik Marjatta Kalliala.

Från rot till träd – mot en levande konstfostran

Gör morgonsamlingen till en gemensam stund för konstfostran och lek

Lär er sånger och lekar i ert team. Börja med några sånger och lekar för morgonsamlingen och någon vaggvisa som kan sjungas varje dag vid vilan.

Odla ordkonst glatt och flitigt. Försök få in ett rikt språk och rim och ramsor och berättelser i alla situationer under dagens lopp.

Måla, forma, rita och limma med barnen. Öva upp barnets förmåga mångsidigt. Ställ ut barnens konstverk.

Låna böcker från biblioteket med olika slags illustrationer och texter. Titta på dem och läs dem med barnen i olika sammansättningar.

Tillverka utrustning för bordsteater och bygg på efterhand.

Lek dagligen fantasilekar, klassiska fingerlekar och andra lekar med barnen.

Låt det konstpedagogiska livet fortsätta också utomhus med barnen.

Brister i konstfostran

Enligt utvärderingen som utförts av Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU finns det brister i konstfostran. Bildkonstfostran och till vissa delar också musikfostran är inte delar av småbarnspedagogikens vardag, utan genomförs på vissa daghem endast sporadiskt.

En tredjedel av personalen på daghemmen rapporterar att konstfostran erbjuds varje månad eller mera sällan. Två tredjedelar rapporterar att drama, dans och teater erbjuds varje månad eller mera sällan.

Endast hälften av respondenterna berättade att de dagligen läser för barnen eller att man läser rim och ramsor och leker med språket dagligen.

Lastentarha 1/2020

Text Tiina Komi

Foto Nina Kaverinen