Tillsammans är vi flera

De nationella lärardagarna för småbarnspedagogiken arrangerades i september i Raumo efter en paus på tre år beroende på coronan. Den långa väntan belönades då luften fylldes av återseendets glädje och gamman. Från olika delar av Finland var ungefär 500 lärare och speciallärare inom småbarnspedagogiken och daghemsföreståndare på plats. Dagarna ordandes på universitetscampus i Raumo och både öppningen och kvällsfesten i ishallen som är ishockelaget Rauman Lukkos hemmahall. Under de två dagarna mötte jag ett flertal glatt leende kolleger, som hade mycket trevligt att berätta. Det positiva humöret formligen spred sig överallt. Längtan efter att få träffas hade varit enorm.

Lärarna inom småbarnspedagogik har genom tiderna arbetat tillsammans och fått kollegialt stöd och kämpaglöd av varandra. Fram till millennieskiftet hade vi två lärare i nästan alla grupper för treåringar. Att arbeta tillsammans med en annan med lärarutbildning var en betydande källa till motivation och arbetsglädje. På 1990-talet fattades beslut som sakta men säkert minskade antalet lärare i personalen. Och hur gick det sedan?

Först kom lågkonjunkturen. Sedan blev vår efterlängtade strävan verklighet och vår utbildning överflyttades till universiteten, men hänvisande till det ekonomiska läget gjordes detta kostnadsneutralt och våra nybörjarstudieplatser sjönk till hälften. Samtidigt trädde barnens subjektiva rätt till småbarnspedagogik stegvis i kraft och antalet barn i daghemmen började stiga. En lärarbrist utvecklades.

Dessa beslut från det förra årtusendet ”glömdes bort” och låg i dvala fram till början av 2010-talet. Under denna tid blev det en kronisk brist på lärare med lärarutbildning eftersom ingen följde med antalet examina. Tomrummet gällande pedagogiskt kunnande blev större på grund av bristen på lärare. Nu lever vi med följderna av detta. Som tur överflyttades äntligen småbarnspedagogiken administrativt till Undervisnings- och kulturministeriet år 2013 och småbarnspedagogiken blev en stabil del av vårt utbildningssystem. Detta gjorde att man också lade märke till bristen på pedagogiskt kunnande i daghemmen. Senare har studieplatsernas antal långsamt ökat som en följd av ett starkt påverkningsarbete. Dagvårdslagen blev lagen om småbarnspedagogik. Ansvaret för innehållet togs av Utbildningsstyrelsen och vi fick de första normativa grunderna för en plan för småbarnspedagogik. Utvärderingen överflyttades till Nationella centret för utbildningsutvärdering. Genom lagförändringen har man ökat antalet lärare som avhjälper det bristande kunnandet i daghemmen och ökar gemensamheten bland lärare.

Nu hoppas vi på tålamod och klokhet hos de politiska beslutfattarna så att de kan föra utvecklingen av småbarnspedagogiken i mål enligt den väg som utstakas av lagen. Detta kan vi för vår del påverka i vårens riksdagsval. Kunde man i daghemmen möta samma glädjefulla stämning bland lärarna som vi såg på dagarna i Raumo? Tillsamman är vi flera som främjar barnens tillväxt och lärande.

Jag önskar er glädje i arbetet och en avkopplande jul!

Anitta Pakanen, ordförande