Att underprestera är belastande för lärare

Snart pensionerade universitetslektorn Eeva-Leena Onnismaa oroar sig över den inverkan som en missuppfattad mångprofessionalitet har på personalens ork och barnens välmående. Hon hoppas på tålamod och långsiktighet hos beslutsfattarna.

Det är roligt att gå till jobbet då arbetet är välorganiserat. Dagarna är trevliga. De innehåller glädje och gamman. Arbetstagarna blir inte trötta och inte heller sjuka övermåttan.

Däremot kan en missuppfattad arbetsplatsdemokrati vara påfrestande för personalen. Barnskötarna inom småbarnspedagogiken får lov att göra saker som de inte behärskar. Lärarna gömmer sitt eget kunnande och underpresterar.

Universitetslektor Eeva-Leena Onnismaa vid de pedagogiska avdelningarna vid Helsingfors universitet har lagt märke till att organisationen av arbetet i många daghem gått snett. Alla gör allt.

”Snacket om att mångprofessionalitet är en rikedom förtär glädjen i arbetet. Mångprofessionalitet är en resurs bara då olika yrkesgrupper på riktigt har olika utbildningar och arbetsuppgifter som förstärker varandra. Då kan var och en bidra med sin expertis.”

Inom utbildningen av barnskötare inom småbarnspedagogik har vårdkunnandet minskat, som om behovet av vård har minskat i deras arbete. Barnskötarna är dock inte ”små lärare” utan de har sin egen professionella profil som de kan vara stolta över. Onnismaa, som sett många daghem i Helsingfors, berättar att det är plågsamt att se hur arbetet organiserats i en del av daghemmen.

Redan under studietiden sker ett urval och det är sensitiva människor som blir lärare inom småbarnspedagogik. Känslighet och fasthet går inte alltid hand i hand vilket har lett till att barnskötarna trampar över lärarna.

Om organisationen och ledarskapet är dåligt i ett daghem är det den som orkar skrika mest, vara sur och gnälla längst som får sin vilja igenom. Lärarna ger efter för att barnen inte skall behöva lida. Eeva-Leena Onnismaa oroar sig över detta och upp manar lärarna att med råg i ryggen ta det ansvar som hör till dem i teamet.

”Klara strukturer och arbetsuppgifter möjliggör också vid behov flexibilitet. Man måste inte alltid dra lott om varje sak.”

Is i magen, beslutsfattare!

Eeva-Leena Onnismaa har aktivt fört fram lärarna inom småbarnspedagogik och talat för småbarnspedagogiken sedan sin egen studietid. Hon blev färdig barnträdgårdslärare på 1980-talet och går nu i pension.

”Det går inte att jobba som lärare eller forskare utan koppling till samhället.”

Då Onnismaa arbetade i daghem var lärarna i majoritet i arbetsgemenskapen och det fördes diskussioner på ett helt annat plan än idag. Hon hoppas att den nuvarande lagen gör att småbarnspedagogiken igen blir mera av en expertorganisation. Detta skulle förbättra attraktionskraften i yrket och hålla folk kvar i branschen.

Det blåste snåla vindar inom lärarutbildningen redan på 1960-talet. I daghemmen på 2000-talet var det som sämst under tjugo procent som hade avlagt examen som lärare inom småbarnspedagogik.

Den nuvarande lagen om småbarnspedagogik har varit i kraft en så kort tid att den måste man hålla fast vid på alla sätt och vis, säger Onnismaa. Beslutsfattarna begår ett stort misstag om lagen öppnas upp och behörighetsvillkoren utvidgas som en nödlösning på lärarbristen.

”Nu gäller det att ha is i magen! Om lärarbristen skulle avhjälpas genom att ge behörighet som lärare inom småbarnspedagogik till socionomerna, skulle problemet ju redan ha lösts. Det har utbildats så många av dem. Socionomerna hålls inte i daghemmen, de har jobb inom den egna branschen, social- och hälsovårdsområdet.”

I framtiden skall daghemsföreståndaren vara pedagogie magister, vilket man bör hålla fast vid. Samarbetet mellan småbarnspedagogiken och grundskolan blir allt intensivare vilket förutsätter ett starkt pedagogiskt kunnande av daghemsföreståndaren.

Enligt Eeva-Leena Onnismaa är det otänkbart att en daghemsföreståndare skulle komma från social- och hälsovårdsområdet. En socionom med högre yrkeshögskoleexamen kan inte enligt lagen leda en småbarnspedagogik som hör till utbildningsförvaltningen. Lagen håller kvar småbarnspedagogiken på rätt kurs.

Missuppfattningar och fakta

1. En lärares helhetsansvar består av gärningar. Ta ansvar och visa det konkret varje dag.
2. Lärarens tydliga arbetsroll förminskar inte andra yrkesgrupper, utan är en förmån för barnen.
3. Var en rejäl arbetskamrat, men lisma inte och sukta inte efter godkännande genom att bli en ”vårdare bland andra vårdare”.
4. Sök stöd hos chefer, lärarkolleger, mentorskap, arbetarskyddet och förtroendepersoner. Förvissa dig om din chefs stöd redan i arbetsintervjun.
5. Tala inte om fostrare då du avser personalen i ett daghem. Föräldrarna är fostrare.
6. Att bemöta ett barn med värme kräver inte uteslutande smågruppsverksamhet och smågruppsverksamhet garanterar inte kvalitet.
7. Att inte använda sin puu-tid är skadligt både för barnen och för arbetsgemenskapen. En lärare skall inte finnas i barngruppen under hela sin arbetstid.
8. Gruppstorleken förklarar inte daghemmens problem. Finland hör till den lilla grupp av OECD-länder där relationstalet är 1/10 eller mindre, i Finland är det 1/7. Problemet är dålig arbetsorganisation och ett mixtrande med relationstalen.

text tiina komi foto eeva anundi